Bröder och systrar

Sommarlovsdagar har en tendens att bli aningen hektiska. Jag var uppe redan vid 9 för att cykla till skolan och planera inför Torpkonferensen. Efter det skulle jag hem till en vän som är bortrest och se till hennes katt, men däremellan stannade jag till på mc donalds för att köpa lite mat att äta under kattvaktandet. Efter en stunds köande var det dags för mig att beställa, och trött och stressad som jag var mumlade jag fram att jag ville ha två cheesburgare och en mellancola. Tjejen nickade och knappade lite på kassaapparaten. ”- Frizon ser jag! Nice! Ska du dit i år igen?” Jag ryckte till och kollade på min arm. Förra årets frizonarmband var knappt synligt under ett annat armband. Den här tjejen måste ha kännt igen armbandet på långt håll. Jag log och svarade att ”det ska jag absolut” medan hon gjorde iordning min beställning. ”- Gött, då ses vi kanske där?”. Jag nickade och svarade att jag finns i förbönsteamet. Sen log jag hela vägen hem till min väns lägenhet. Det värmde verkligen. Jag kände en samhörighet med den där tjejen, någonslags systerlig (eller vad man nu använder för ord i motsats till ”broderlig”) kärlek. Jag är fullt medveten om att jag bor i en stor frikyrkostad, men det är ytterst sällan någon ger sig till känna sådär.

Jag kom genast att tänka på den första församlingen, där man för att se om personen man mötte var kristen  ritade en halv fisk i sanden. Fullbordade den andre personen symbolen visste man att man kunde lita på varandra, vilket var ganska ”praktiskt” i tider av svår förföljelse. Det grektiska ordet för fisk, ICHTHYS är begynnelsebokstäverna i IESOUS CHRISTOS THEOU YIOS SOTER, vilket betyder Jesus Kristus, Guds son, frälsare. Så de var dessutom lite finurliga 🙂

Nu lever vi i ett land där vi inte förföljs på samma sätt. Ändå kan det vara otroligt uppmuntrande att ge sig till känna för sina bröder och systrar därute. Jag har en vän som blev stannad på gatan när hon var utomlands, och personen pekade på hennes kors, pekade på sitt och sa ett ord: ”Sister”.

Jag blir ofta fachinerad när jag åker på stora möten och festivaler. Jag menar, varifrån kommer alla de här kristna människorna? En talare kallade dem för ”ubåtskristna”, som bara dyker upp då det är lätt att vara kristen. Jag tror att vi behöver varandra, i församlingen, men också i hela världen. Man talar ofta om olika definitioner av ”församlingen”, Dels min närmsta vänskapskrets, min bönegrupp och mina kristna vänner, dels min lokala församling som helhet och slutligen den globala församlingen: alla kristna! För det spelar ingen roll vilka samfund vi tillhör, vad vi har för dopsyn etc – vi har alla samma Far! Vi är alla syskon, och vi behöver varandra. Dagens tips blir att besöka en församling nästa gång du är utomlands eller i en annan stad. Jag tror att du kommer bli sjukt peppad av att träffa bröder och systrar världen över och höra vad Gud gör i deras liv!

That’s all for today! Blessnins!

Frida 02.03