Att resa stenar

3 07 2012

När sommaren infaller brukar jag styra kosan mot den västgötska idyllen Vårgårda, för att njuta av sommaren med familjen och steka cheeseburgare på McDonalds. I år har jag som sommarprojekt att då och då vara ute och jogga, och redan första dagen hittade jag lite lagom lång runda med start och mål vid föräldrarnas villa.

Utmed vägen, bara någon kilometer från huset står en stor, topping sten rest. En sten som många människor dagligen passerar förbi, men en sten som alltid får mig att stanna till en stund.

Vårgårdatraktens bönehus stod här 1883-1943. Klar brann den andliga väckelsens låga. Till Guds ära och fädernas minne.

Wow! Varje gång jag läser de huggna orden fylls jag av glädje och förväntan, för den Gud som då var verksam är verksam idag!

Jag har tidigare fått det berättat för mig hur väckelsen kom till Vårgårdatrakten på 1800-talet och resulterade i en stor mängd missionskyrkor och missionshus (så många att jag i min tonår kunde åka på säkert två ungdomsmöten per helg utan att lämna kommunen). Men jag beslöt mig för att på nytt läsa lite om väckelsen, och då speciellt om det bönehus i vars minne stenen är rest.

Jag förstod då att när väckelsen kom samlades man i hemmen. Men när dessa blev överfulla började man bygga Vårgårda bönehus. Jag fann en text från protokollet när man byggde huset:

Då den andeliga nöden allestädes öppnar ett vidsträckt fält för den kristliga kärlekens verksamhet och påkallar numera en endräktig samverkan av de spridda krafter som vilja offra sig Herranom till allt behag och vara fruktsamma i alla goda gärningar och tillväxa i Guds Kunskap så har äntligen beslut blivit fattat att de kristliga vännerna inom Kulling och Gäseneds härader skola sammansluta sig till en gemensam förening för att genom Guds nåd och bistånd bättre kunna verka för den viktiga missionssakens framgång.

Plötsligt förvandlas det smått trista villaområdet och för min inre syn ser jag män och kvinnor samlade till bön inför Guds tron, för att sedan dela det glada budskapet med sina grannar. Det ger mig hopp om att det skulle kunna ske igen.

I bibeln hittar vi flera människor som reser stenar på de platser där de har sett Gud göra stora saker. Kanske borde vi bli bättre på att ”resa stenar” idag. Stenar som ger, hopp och förväntan på att den Gud som här gjorde stora saker kan göra det på andra platser i andra tider. Till Guds ära och fädernas minne.

Frida

 


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: