”Denna dagen – ett liv”

20 09 2010

”…Och vilket liv sen!” Som en slagen, utmattad  farbror Melker uttryckte det efter att ha ägnat flera försök åt ett dödsdömt projekt, allt med en vilja att försöka leva efter dessa filosofiska ord. ”Denna dagen – ett liv”.

”..Och vilket liv sen!” Utbrister jag idag, men istället i jublande glädje! För just nu känns det mesta helt fantastiskt. Nu är jag teamare, på allvar, och jag trivs mer och mer för varje dag som går.

Om du har missat detta så ”jobbar” jag detta året som teamare i en kyrka här i Örebro. Det innebär att jag läser en folkhögskoleutbildning på Teamträningsskolan Mellansverige, men har praktik fem dagar i veckan som ungdomsledare i min kyrka. Vid fem tillfällen åker jag dessutom iväg på kursveckor i Eskilstuna, och under veckorna jag ”jobbar” har jag även en del distansplugg att fixa med. Om du är nyfiken på mer så kolla in www.teamträningsskolan.se

Nu har jag varit teamare i ca 1 ½ månad, men det är först nu ungdomsarbetet drar igång helt och hållet. Tidigare har det blivit mycket planering, men nu jobbar vi praktiskt utifrån ett ganska så bestämt schema varje vecka. Mina största uppdrag är att finnas som kamratstödjare på ett högstadium 3 dagar i veckan, att ha hand om en hemgrupp för åk 9 en gång i veckan och att finnas med som ledare vid vår ”fritisdgård” för högstadiet varje lördag. Där har jag även ett specialuppdrag, för varje gång bryter vi av aktiviteterna för att samla ihop ungdomarna för en andaktsstund. Denna ska inledas med någon typ av spexig eller tankvärd media, någon kul lek och lite allmäna fjanterier. Där har jag blivit spexaren! Jättekul! Så tre timmar i veckan är ägnade helt och hållet till manusförfattande, filmning och andra tokerier som behöver förberedas.

Jag har dock märkt att teamare är något man är 24/7. Jag slutar aldrig för dagen. Jag är teamare när jag jobbar, pluggar, sover och vaknar. Jag är teamare i min personliga andakt och jag är teamare på Kingdom Culture. Jag är teamare varje dag. Vilket liv! Jag älskar det. Jag älskar mina ungdomar, jag älskar min församling. Jag älskar eleverna på högstadiet, jag älskar mina teamkamrater. Framför allt älskar jag Jesus, och prisar Gud för alla välsignelser som han fullständigt vräker över mig!

Jag har så mycket mer att säga, men det finns ingen tid för det nu. Kanske imorgon.

Be blessed!


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: