”Vi dopade”

30 08 2010

Nu är jag hemma från en intensiv men mycket trevlig församlingshelg. Nu kan jag dessutom fullt ut kalla mig för teamare! Härligt! Ungdomarna är underbara, församlingen är underbar, Gud är underbar! ”Party! Bonus!”

Helgen avslutades med dop i hjälmaren. För er som inte är kristna och tycker att det här med dopet är en mycket märklig sed (eller tom förknippar det med namngivning av bebisar…) skulle jag kunna dra en hel rad bibelord, rekomendera en mängd böcker, och låta teologen inom mig noga redogöra för dopfrågans alla aspekter.. Men jag väljer att låta bli. Men jag delar gärna några personliga tankar kring det hela.

För oss kristna är dopdagen en stor dag, för den innefattar så mycket. Jag visar för mig själv, för alla som råkar se på och för Gud att jag har gjort ett livsavgörande beslut: Jag vill följa Jesus! All the way. Att se människor ta det beslutet väckte starka känslor i mig. Glädje. Och när pastor Johan avslutligen står kvar i vattnet med utsträckta armar och berättar för åskådarna att det alltid finns möjlighet att döpa sig för de som ännu inte tagit det beslutet känner jag en stark längtan efter att bara hoppa i sjön. Jag tänkte på den klassiska scenen ur ”Oh Brother where art thou?” och förstod helt plötsligt varför de valde att kasta sig i sjön.

 Men jag behöver inte. Jag döpte mig när jag var 14. Nu önskar jag egentligen att jag skulle väntat lite till. Samtidigt kan man inte vänta tills man helt och hållet förstår sig på dopet. Kanske kommer man aldrig förstå dopets mysterium fullt ut?  Jag döpte mig när jag förstod att dopet inte bara var en kyrklig tradition som man ville få överstökad, utan ett stort och viktigt beslut att följa Jesus, hela livet. Det är det viktigaste, och egentligen det enda som behövs. 

När alla dopkanidater på så vis hade lämnat sitt gamla liv i botten på hjälmaren och påbörjat ett nytt liv i Kristus Jesus gick vi som enad församling upp till kyrkan för att fira gudstjänst. Någon började spontansjunga på ”Jag har beslutat att följa Jesus..” och vi var inte sena till att följa deras exempel. Snart gick hela församlingen och sjöng de välkända stroferna, i jublande glädje.

Jag följer korset och lämnar världen


Åtgärder

Information

One response

11 09 2010
Sofia

wow.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: